GÅ TILL GALLERI

j

e

bröllop

j

         ag fotograferar bröllop över hela landet, och tar mig även an en del uppdrag utomlands. Och jag har börjat älska alla milen i bilen som mina resor innebär, Det är lite som i ändan på en get. Jag får möjlighet att rensa ut all skit och komma ifatt i huvudet. Lite som en intern kickoff, minus spriten. Och livebandet.

Asgarven, kärleken, kyssarna, dansgolvet, Den gör detta jobb till hästlängder och fartränder det absolut bästa jag någonsin haft.

        nskilda porträttbilder eller heldagar från morgon till sen natt, ni väljer hur er historia ska få berättas. Jag som småbarnsmor kör tvåminutersmetoden där hemma om morgnarna, och har jag då under dessa minuter fått in både tandborstning, tvätt av nyllet och påklädning så får jag se mig som framgångsrik. Inte sällan lämnar jag huset med kuddränderna kvar i halva ansiktet. Därför blir jag alltid lite till mig när jag får vara med under förberedelserna och föreviga dessa. Det luktar gott, kläderna hänger på galgar, fina håruppsättningar, smink det småliras med i timmar, parfym som sexigt sprayas på halsar, flugor som knyts. Mjukporr helt enkelt, mjukporr. För en småbarnsmor.











Somliga tror att jag som bröllopsfotograf fotograferar som på ett löpande band, att jag upprepar samma procedur varje gång. Att det lätt borde bli slentrian. Många tror att jag kommer tröttna på vita klänningar nu när jag sett så många, same same and not so much different. Och vissa tycker att jag borde känna mig ständigt i vägen, av att behöva slåss bland gäster som också vill ta plats och få sina bilder. Men alla par har sitt unika bildspråk, sitt sätt att hålla om varandra, kittlas och visa närhet, som inte är likt någon annans. Det handlar om att hitta parets känsla, dem, i bilderna, och inte min egen. Och jag slåss aldrig med gästerna, jag stortrivs bland dem. Jag älskar att stå där, mitt ibland glada tillrop, skratt och kramar. Jag älskar att få en armbåge i sidan, bli knuffad lite hit och lite dit på kyrktrappan, för att alla vill få tid med sina vänner och sitt brudpar. Jag älskar det trots att jag är 158cm kort och inte kan fota över brudens pappas axel. Jag får istället höfta fram kameran under bestmans armhåla och skoja till det lite för att jag står där bakom och flåsar honom i ryggslutet. Jag verkar säkert lite udda i vissa lägen, jag skrattar säkert alldeles för mycket ibland. Men jäklar, vad jag älskar bröllop! 
                               Med kärlek, Helena 

          ag fotograferar bröllop över hela landet, och tar mig även an en del uppdrag utomlands. Och jag har börjat älska alla milen i bilen som mina resor innebär, Det är lite som i ändan på en get. Jag får möjlighet att rensa ut all skit och komma ifatt i huvudet. Lite som en intern kickoff, minus spriten. Och livebandet.

Asgarven, kärleken, kyssarna, dansgolvet, Det gör detta jobb till hästlängder och fartränder det absolut bästa jag någonsin haft. 

        nskilda porträttbilder eller heldagar från morgon till sen natt, ni väljer hur er historia ska få berättas. Jag som småbarnsmor kör tvåminutersmetoden där hemma om morgnarna, och har jag då under dessa minuter fått in både tandborstning, tvätt av nyllet och påklädning så får jag se mig framgångsrik. Inte sällan lämnar jag huset med kuddränderna kvar i halva ansiktet. Därför blir jag alltid lite till mig när jag får vara med under förberedelserna och föreviga dessa. Det luktar gott, kläderna hänger på galgar, fina håruppsättningar, smink det småliras med i timmar, parfym som sexigt sprayas på halsar, flugor som knyts. Mjukporr helt enkelt, mjukporr. För en småbarnsmor. 







Somliga tror att jag som bröllopsfotograf fotograferar som på ett löpande band, att jag upprepar samma procedur varje gång. Att det lätt borde bli slentrian. Många tror att jag kommer tröttna på vita klänningar nu när jag sett så många, same same and not so much different. Och vissa tycker att jag borde känna mig ständigt i vägen, av att behöva slåss bland gäster som också vill ta plats och få sina bilder. Men alla par har sitt unika bildspråk, sitt sätt att hålla om varandra, kittlas och visa närhet, som inte är likt någon annans. Det handlar om att hitta parets känsla, dem, i bilderna, och inte min egen. Och jag slåss aldrig med gästerna, jag stortrivs bland dem. Jag älskar att stå där, mitt ibland glada tillrop, skratt och kramar. Jag älskar att få en armbåge i sidan, bli knuffad lite hit och lite dit på kyrktrappan, för att alla vill få tid med sina vänner och sitt brudpar. Jag älskar det trots att jag är 158cm kort och inte kan fota över brudens pappas axel. Jag får istället höfta fram kameran under bestmans armhåla och skoja till det lite för att jag står där bakom och flåsar honom i ryggslutet. Jag verkar säkert lite udda i vissa lägen, jag skrattar säkert alldeles för mycket ibland. Men jäklar, vad jag älskar bröllop! 
                                                                                                                            Med kärlek, Helena 

e

Att bli förälskad i fotografen som ska fotografera ens bröllop känns fantastiskt! Helena tar fram ens bästa sida och framkallar skratt direkt från hjärtat.

"

"

"

"