cecilia & joel

PAR

örenäs slott

PLATS

datum

7.23.16

Denna bild står för så mycket. This is basically why I do what I do…
Ser du mannen längst till vänster i bild? Ge en karl, gammal som ung, en strut med blomblad och han får barnasinnet tillbaka. Och spana in bruden, som släpper av ett lättnadens asgarv efter att all nervositet fått rinna av samtidigt som de tillsammans gick altargången, ut ur kyrkan. All spänning från dagen släpper som i ett oförglömligt ögonblick. Och ser du brunetten, längst till höger? Hon, tillsammans med sin syster, fyrade av några helt magiska låtar inne i kyrkan, den vackraste sång som någonsin nått mina ögon. Och brudgummen, kolla in hans blick som det slår gnistor om. Han har precis gift sig med kvinnan i sitt liv. Han är så upp över öronen förälskad, tacksam och stolt över att hon är hans, att han är hennes och att de nu tillsammans utgör något nytt. En enhet.
Cecilia och Joel, så tacksam och innerligt lycklig för att jag fick vara med på er dag. Örenäs slott, vädret, ni och alla era fantastiska nära och kära gav mig ett minne för livet.

SE ALLA BILDER

frida & Jacob

COUPLE

rånäs slott

LOCATION

DATE

6.8.16

Frida och Jacob är ett av alla de par jag fått äran att träffa i sommar, fått äran att skratta med, gråta med, kramas med, glädjas med och uppskatta som fina kunder, vänner i livet. Är det fel att bli så personlig med sina brudpar tänker jag? Gör jag fel som kommer mina par inpå livet? Jag vill inte tro det. Det ligger en konst i att fånga alla ögonblick, det ligger en teknik i att inte låta väder, omkullkastade planer, snabba ändringar i schemat påverka kvaliteten i det jag gör. När bruden får ett fint ögonblick med sin mor kanske gästerna drar sig undan lite, medan jag närmar mig för att ge dem det minnet och göra det till något som varar hela livet. Det finns en charm i att försöka få alla gäster till ett spontant skratt, även de som vägrar kliva fram när gruppbilderna ska tas, och allra mest de som trycker upp vigselhäftet i ansiktet för att undgå kameran. Åh vad kul tänker jag, han bjuder upp till lek, drar ner häftet och ropar ”TITTUT”. Det är så jag alltid kommer att minnas Fridas och Jacobs dag. Skratten. Detaljerna. Och ett sjulhelsikes snyggt brudpar med följe. Ja, och att jag höll på att bli överkörd av slottets robotgräsklippare när den stora gruppbilden skulle tas. Typ så. 

BLOG POST

BACK TO GALLERIES