frida & Jacob

COUPLE

rånäs slott

LOCATION

DATE

6.8.16

Frida and Jacob are one of the many couples I’ve had the honour of meeting this summer. I did get the honour to laugh and cry with them, to hug them and be happy for them, to appreciate them as lovely clients and friends. I sometimes wonder if it’s wrong to be so personal with the couples? Am I doing something wrong getting so close to them? I don’t believe so. There’s an artistry in capturing all the moments, there’s a technique to not let weather, a change of plan and sudden schedulechanges affect the quality of my work. When the bride has a tender moment with her mother the guests might scatter a bit, but I move closer to capture their special moment and make it last a lifetime. There’s a charm in trying to get the guests to laugh spontaneously, even the ones who won’t come to the front when it’s time for the group pictures, and especially the ones who hide behind the wedding booklet to avoid the camera. Instead, I see it as an invitation to play. I pull the booklet down and shout “PEEKABOO!”. This is how I’ll always remember Frida and Jacob’s day. With laughter. Beautiful details. And a drop dead gorgeous bridal couple. And of course, when I almost got run over by the castle’s robotlawnmower while shooting the big group picture. 

VIEW ALL IMAGES

frida & Jacob

COUPLE

rånäs slott

LOCATION

DATE

6.8.16

Frida och Jacob är ett av alla de par jag fått äran att träffa i sommar, fått äran att skratta med, gråta med, kramas med, glädjas med och uppskatta som fina kunder, vänner i livet. Är det fel att bli så personlig med sina brudpar tänker jag? Gör jag fel som kommer mina par inpå livet? Jag vill inte tro det. Det ligger en konst i att fånga alla ögonblick, det ligger en teknik i att inte låta väder, omkullkastade planer, snabba ändringar i schemat påverka kvaliteten i det jag gör. När bruden får ett fint ögonblick med sin mor kanske gästerna drar sig undan lite, medan jag närmar mig för att ge dem det minnet och göra det till något som varar hela livet. Det finns en charm i att försöka få alla gäster till ett spontant skratt, även de som vägrar kliva fram när gruppbilderna ska tas, och allra mest de som trycker upp vigselhäftet i ansiktet för att undgå kameran. Åh vad kul tänker jag, han bjuder upp till lek, drar ner häftet och ropar ”TITTUT”. Det är så jag alltid kommer att minnas Fridas och Jacobs dag. Skratten. Detaljerna. Och ett sjulhelsikes snyggt brudpar med följe. Ja, och att jag höll på att bli överkörd av slottets robotgräsklippare när den stora gruppbilden skulle tas. Typ så. 

BLOG POST

BACK TO GALLERIES